Hela denna stad kryllar av places som ständigt påminner om alla dom som lämnat jorden i förtid.
Och jag vet med mig själv att jag måste bort härifrån,få distans och möjlighet att sörja dessa människor,möjlighet att läka och acceptera läget.
Då först kommer jag kunna besöka dessa platser utan ångest och sorg...
Sorgen kommer alltid finnas där,men jag hoppas och tror att när jag väl fått sörja - på riktigt så kommer det ändå kännas på ett annat vis.
Det är sånna här smällar man får ta i efterhand,när man inte tillåter sig själv att sörja utan bara ångar på och hoppas på att tiden läker såren,men det gör den inte.
Inte sålänge du skjuter bort alla känslor,för att läka måste man känna också.
Jag önskar jag hade lyssnat på människorna runt mig och haft den insikten jag har idag när alla började trilla av pinn för då hade jag inte setat i denna shitty sits jag sitter i idag.
Men det som inte dödar,härdar. Aiight?
yadayadayada nog med självömkan för idag,men jag har en shitty day och det är frivilligt att läsa.
Och medans jag jobbat förbrilt med detta inlägg så har datorn crashat 2 gånger och skallebanken har hittat mig,oooh yeha det går bra nu! Skitää i dethär nu och mysä ner med mig med mina 2 hjärtan och en kopp th'e framför Mike&Molly istället:)
 |
| Detta lilla paket låg och väntade på mig Sugna på att se innehållet? Aaa tänkte väll det era nyfikna små snokers - Welcome back^^ |
