Saknar mamma,pappa och brorsan helt plötsligt - saknar familjen
Har under en längre period skjutit bort saknaden,men det går inte hur länge som hellst..
Trots allt,det är en stor del i mitt liv som saknas.
Börjar snart komma upp i den åldern då jag själv ska skaffa familj,men vet inte om jag vågar ?
Att skaffa barn är livets viktigaste beslut,en annan människa du ska ha ansvar för,ge trygghet och älska livet ut.
Är man någonsin redo för ett sånt beslut ?
Kanske
Kanske inte
Men en sak vet jag,ska göra allt för att mitt/vårat barn inte ska få samma uppväxt som mig.
På ett sätt är jag glad för den uppväxt jag hade för det är tack vare den jag är den person jag är idag.
Men finns andra sätt att lära sig saker på än livets hårda skola
Fan tankarna knullar mig upp och ner in och ut frammåt och bakåt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar