Inte ofta jag pratar om min bror,men det håller ju också saknaden borta.
Men nu saknar jag honom,grymt mycket
På ett sätt är det skönt att ha honom på kåken för då slipper jag oroa mig 24 timmar om dygnet,men vem vill ha sin familj 30 mil bort och ingen schans att kunna ringa han i jobbiga stunder eller glada stunder heller för den delen.
Han är det enda jag har kvar i livet,och det vi gått igenom tillsammans är det inte många syskon som gjort.
Det är världens finaste människa i mina ögon,min egna hjälte!
En person som gått igenom det han gått igenom och fortfarande lever är inget annat än en hjälte!
Mitt hjärta,mina bror,mitt allt<3
Vill bara ha hem han nu,teddybjörnen:)
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar