Översittare födda med guldsked i munnen.

Att vara/varit fosterbarn verkar för många representera något dårligt,men för mig representerar det en enda sak - överlevnad.

Oavsett om man hamnar i fosterfamilj pga hemförhållanden eller att man själv ställer till besvär som gör att man inte kan bo hemma så har personen i fråga gått igenom en tuff period i livet eller fortfarande gör..
En människa som aldrig fått sin tillvaro vänd ut och in på 5 sekunder,borttagen från det som varit "tryggheten" under hela sitt liv eller fått en myndighet som förälder kan aldrig någonsin förstå varken tankar eller känslor.
Jag är föredetta fosterbarn,och jag är både jävligt stolt och tacksam över det.

Och visst,det var flera år som var en enda berg och dalbana med känslor och händelser som förföljer mig och kommer nog göra många år till men samtidigt vet jag utan tvekan att det var min räddning. Utan dessa fantastiska familjer så hade jag endera varit död eller narkoman med bra mycket mer händelser som skulle förfölja mig.Jag blev uppmärksammad och räddad i sisa sekunden..

Att som 10 åring se varje ny dag som en kamp och varje kväll som vinst är inte rätt,vilket jag snabbt insåg när jag började mitt nya liv i min nya familj som 12 åring.Och visst,även fast jag saknade min riktiga familj så stormtrivdes jag och det resulterade i att jag blommade som människa och började bygga min egna identitet.

Men Självklart så vill ju soc att barn och föräldrar ska återförenas så jag flyttade hem till pappa 2 gånger sammanlagt vilket båda gångerna resulterade i poliseskort därifrån och ett människorov,sista gången fick polisen förhandla ut mig och efter det behövde jag aldrig flytta tillbaka.

Till sist så fick jag flytta hem till mamma och bo sista tiden med henne innan hon gick bort efter många år av sjukdom,pappa gjorde då ett sista tappert försök att få tillbaka mig men min vilja om överlevnad vann tack och lov så jag fick flytta till jourfamilj i väntan på att soc skulle hitta en lösning för mig.

Så sen jag var 12 år har jag drivit en kamp om mig själv och mitt eget välbefinnande,idag är jag 22 och resan är inte slut på långa vägar. Jag har minnen och känslor från början av livet tills today att tampas med, varje dag så är det alltid något som påminner om det som varit - en doft,en låt,ett ord,en mening,ett tonläge kan få mig tillbaka till en situation som var för 15 år sen och sätta mig i ett trans likande tillstånd med ångest och illamående eller bara ren obehags känsla..
MEN jag är glad att jag har allt detta i ryggsäcken,det har gjort mig till den person jag är idag,okej en aningen kantstött är man ju men ska jag se till hur det kunde sett ut så är jag mer än nöjd.

Ni som er ner på mig - jag är en överlevare,vad är ni? Översittare födda med guldsked i munnen.