Allt för min syster - Allt för min mamma

- sjukt tung film,tung som i tryck över bröstet tung.
Och har man varit i liknande situation så blir det ännu tyngre,för mig var det ett solklart val att donera.
Det fanns lixom inget annat altenativ i min värld,jag ville,jag kunde - men jag fick inte.
Tyvärr har mamma alltid varit osjälvisk och i slutändan kostade det henne hennes liv...

Hon valde hellre döden än att ta min njure pga att jag kanske kommer behöva den själv eller donera till mina framtida barn,jag var hennes sista chans och hon lät mig inte göra det.
Hon tyckte att hon gjort sitt här på jorden,och nu i efterhand kan jag bli lite sne - som mamma har man aldrig gjort sitt på jorden.
Meeen jag hajjar hennes tänkt och känslor samtidigt,hennes sista år i livet kan man inte direkt kalla liv och jag vet inte vem som hade det svårast på slutet..hon med sin smärtan i hela kroppen eller jag med min smärta i hjärtat.
Men jag önskar än idag att jag hade fått donera,även fast jag kanske bara hade fått några år till med henne så hade jag skitit i om jag förkortat mitt egna liv med 20-30 år,det hade varit värt det.
Förbannade jävla osjälviska kärring! Ibland önskar jag att det vore lättare att få folk omyndighetsförklarade,då hade jag kirrat njuren och hon hade levt idag.Jävla skit system..

Jag kan ju alltid trösta mig med att hon har det bättre där hon är idag,men inte jag.

<3